Fågelmöte

Jag träffade ugglesyskonen förra veckan. Allt blev bättre efter. Jag kom stressad och lite på tå, lite trött och som om det inte fanns tid. Alls. För något. Sedan gick jag där bland syrener och det var som om allt föll av axlarna. All sten låg på marken. Det var lugn och fågelkvitter och alla vårens dofter. inga bekymmer någonstans. Det tog tid innan vi hörde dem men som kom ett pip på mat - och ett till. De lite halvduniga syskonen hade vaknat. mat vill vi ha! Nu vill vi ha den! Det kan inte vara lätt att vara uggleförälder. fast när ens barn ser ut så här kan det hända att man glömmer allt.