Som Lars Lerin - typ

På väg mot Getterön såg jag det tydligt framför mig. Det skulle bli blygråblå moln mot vit snö som i en tavla av Lars Lerin. Det skulle vara tungt men vanvettigt vackert vemod. Det skulle kunna bli tårar av sån't eller ett längtande leende. Jag kunde tänka mig vilket som. Det var en sådan dag.

Himlen bleknande till sitt normala raggsocksgråa och stod och flinade åt mig där uppifrån. "Lerin - kul skämt" skrattade den. Jag fick väl bli Lundén i stället då. Inte ens det verkade jag vara helt hundra på den här råkalla dagen i december. Jag halkade omkring på vattentäckt is och var en fulare version av Bambi. Vad gör man inte för konsten?

Det blev inga ICM-foton som någon människa kommer att vilja minnas. Det blev ett par småfula på en brand. Kommunen brände sly. Kunde varit både snyggt och intressant om mina fingrar inte

frusit till stela prinskorvar i vantarna. Det gick inte att skruva på någonting på kameran med dem. Fokuset hamnade lite här och där och exponeringen - ja, vad ska man säga om den?

Det fanns dock skojiga fåglar som gick omkring i tången och körde ner näbbar i onämnbart äckel. Det verkade jättegott för de glömde helt bort den konstiga figuren som halvlåg i en blandning av nästan smält is och blöt sand. Jag fick kanske inte så många bra bilder men hittade material till en hel uttalslektion på sfi: "Skärsnäppa, kärrsnäppa, svarthakad buskskvätta!" Här kommer en bild på en av dem.